Fortsättning på min historia
Tanken med strukturen på bloggen
Min tanke är att jag berättar min historia i form av barndom, ungdom och vuxen ålder fram till diagnosen i kronologisk ordning, parallellt med hur jag fick min diagnos samt mitt liv idag som mamma och bipolär. I fall någon tycker att det är rörigt, säg gärna till.
Fortsättning på flykten till Sunne..
Som jag skrev packade min mamma sitt pick och pack som inte var så mycket mer än mig och min lillasyster och lite kläder och flyttade till Sunne i Värmland där min mormor bodde. Min mamma berättade en gång när vi var ute och gick med våra hundar att hon inte fick ta med sig Rick, som var vår labrador för pappa till en början. Han hade dessutom hotat att skjuta honom. Återigen vill jag betona att detta är min upplevelse, mina minnen och vad jag fått berättat för mig från mamma, som i detta fall var en första handskälla.
Vi bodde hos min mormor och hennes man på landet ett tag, tills mamma hittade någon mer permanent lösning. En 2:a i vad man kan kalla en förort till lilla Sunne. Vi flyttade ganska snart därefter till ett radhus inne i Sunne. Mamma jobbade på en flyktingförläggning och jag och min syster var med henne på jobbet en hel del. Jag fick också många vänner i flyktingbarnen och på mitt 4-års kalas var de flesta inbjudna barn från flyktingförläggningen.
Mamma fick kort efter min lillasysters födsel diagnosen reumatism och medicinerade ganska kraftigt. För oss visade sjukdomen sig genom att hon hade ont i sina handleder och ofta hade skena på sig. Hon var väldigt stel på morgonen, tålde inte riktigt kylan och hade svårt för att gå i trappor. Hon gick så som små barn gör, med en fot i taget. Hon klagade dock aldrig vilket var väldigt starkt av henne.
På grund av reumatismen blev hon sjukpensionär och levde på minimum. När man väl har blivit sjukpensionerad kan man tyvärr inte gå tillbaka till att arbeta igen.
Trots att hon ville arbeta när hon mådde bättre fick hon inte. Jag märkte att vi hade en ansträngd ekonomi genom att jag sällan fick kläder och när jag väl fick det så fick jag inte välja själv, utan det var endast just de skorna, eller den jackan som var på kampanjerbjudande. En gång fick vi välja kläder själva, jag minns denna dag med värme. Vi åkte till Arvika och jag fick en beige t-shirt som det stod "crocker" med röd text på, ett par khakibyxor med fickor på sidorna, en vinröd tröja och ett par Nike-skor för 349:-. Herregud vad stolt jag var över dessa skor. Jag hade dem på mig i skolan, på gympan, på basketen. Hela tiden.
Mamma träffade så småningom en man, Lasse, som vi flyttade ihop med. De träffades på Statoil, där han jobbade. Han hade alltid med sig en varsin coca-cola och chipspåse till mig och min syster. Enkelt och billigt sätt att vinna våra hjärtan. Han var dock väldigt snäll mot oss så han hade nog vunnit våra hjärtan oavsett chipspåsarna.
Vi flyttade ganska snart efter de träffats till ett hus på landet som mamma och Lasse hyrde av Lasses svåger. Detta hus låg låg precis bredvid en ridskola och vi hade ett eget stall där vi kunde ha vår lånehäst, Sunny girl. Lasse hade en dotter, Linda vilket innebar att vi fick en bonusssyster.
Lasse var nykter alkoholist och hans ex, vår bonussysters mamma var också alkoholist och drack fortfarande vilket jag tror påverkade Linda mycket. Mamma och vår Linda gick inte ihop och efter ett tag började de bråka ganska rejält. Jag kommer ihåg att mamma var arg på Lasse för att han hade gett Linda 100 kr utan att säga till mamma och att hon sa att hon hade honom lindad runt lillfingret. Jag vet inte om det var i samband med detta som mamma tryckte upp vår bonussyster mot väggen och bonussyster gav mamma en örfil, men händelsen var starten på en seperation mellan mamma o Lasse. Det var en ganska smutsig historia. Vi flyttade till ett radhus inne i Sunne och det var i det radhuset mamma senare dog.
